Svensk ordbok 2009, webbversion
verb körde kört, pres. kör
kör·de1hämta in
försprång, vid hastighetstävling med fordon
Nollhan körde in 10 sekunder på tredje varvetköra in (TID)sedan 19112gradvis utveckla arbetsförmågan hos
särsk. motor men (urspr.) äv. häst; genom försiktigt, planmässigt ökat, utnyttjande
tekn.köra in ngtsedan 1850Subst.:vbid1-224386inkörande,
inkörning